Att säga arkitekt med hårt k, dirigent med hårt g eller psykolog med ett tydligt p i början ger en hint om att man tillhör den invigda gruppen. Förhåller det sig på samma sätt med foge-s:et?
Sedan en månad tillbaka har jag nytt jobb, som chef för Språkrådet, en arbetsplats med spänstiga lunchdiskussioner. Häromdagen var det chefsdirigent som var uppe. Samtalet rörde om det egentligen bör vara chefdirigent, utan ett så kallat foge-s i mitten? Svaret visade sig inte vara självklart, så som det ofta är med språkriktighetsfrågor.
