Vännerna börjar snabbt prata om sig själva, fast det är frågeställaren som ringer upp och vill prata. SvD:s psykolog ger konkreta tips att testa – innan det är dags att göra slut.
Fråga: Jag ringer ibland en vän för att jag vill prata med någon. Jag kanske har bekymmer och vill få lite tröst eller uppmuntran. Men oftast tar samtalet snabbt en vändning, min uppringda vän lyssnar först men snart handlar samtalet om min vän som börjar prata om sina egna problem.
Jag ser mig själv som en god lyssnare som ställer frågor och intresserar mig för mina vänners bekymmer och glädjeämnen. Jag har försökt komma ur denna situation och förstår att jag också har en del i hur det blir, men likväl blir det nästan alltid så här. Varför?
