Multikonstnären Lasse Åberg har skrivit sin självbiografi med en enda baktanke: Att roa.
Därför har han medvetet undvikit tankar om döden i sin bok, men konstaterar ändå:
– Folk ramlar verkligen omkull omkring mig nu. Det känns ödesmättat, som att man står i kön på något sätt.
Lasse Åbergs självbiografi, eller ”bildografi” som han kallar den på grund av ett rikt antal teckningar och fotografier, börjar från början. Metodiskt, humoristiskt och med sammanfattningar inför varje kapitel tar ”Lasse Åberg: Samlade fragment ur ett spretigt liv” avstamp i en lycklig barndom i den idylliska, nybyggda stadsdelen Fredhäll i Stockholm.
Nedsjunken i en soffa på det egna museet Åbergs museum i Bålsta berättar han dock om en mindre lycklig händelse i barndomen, kanske den enda: När han var fyra år fick han tillbringa två månader på sjukhus med misstänkt scharlakansfeber, utan sina föräldrar. På 1940-talet fick mammor och pappor inte vara med vid långvistelser på sjukhus.
