Svenska Turistföreningen har visat på gott omdöme med sitt avtal med berörda samebyar, skriver Henrik Blind i en replik.
Jag vet inte om det var fruktsoppan eller ointresset för platsens historia som fick debattörerna att missa att området kring Blåhammarens fjällstation är renens rike (SvD Debatt 23/9). De har funnits där långt före det svenska alfabetet som formar orden Svenska Turistföreningen eller kränkta storstadsmänniskor som känner sig snuvade på trerättersmiddagen på fjället. För renen är så mycket mer än en köttprodukt på fyra ben, en filé som går att välja på en meny med blåbärs- eller kantarellsås. Den är grunden till den samiska kulturen. För i fotspåren av renen som har varit mitt folks öde sedan urminnes tid har de samiska språken, duodjin (hantverken), jojken, sedvänjorna vuxit fram. Allt har sin början i kärleken till detta arktiska djur. Likt pendeltågsnätet mellan Tumba och Vallentuna länkar renen ihop den samiska kulturen från Kolahalvön till Idre.
