En bildningsroman och detektivhistoria med inslag av skräck. Och som sällar sig till genren sanatoriumprosa från ett svunnet Centraleuropa. Nobelpristagaren Olga Tokarczuks nya roman förbryllar SvD:s kritiker.
En mild höstdag 1913 anländer en ung resenär till den lilla kurorten Görbersdorf i Schlesien. Vi – vi läsare, som direkt får göra sällskap med en allvetande berättare i detta rymliga pronomen – möter honom bit för bit: en sliten sko, en svart strumpa, en brun läderväska, en blek handled. Och snart växer omgivningen fram med den puffande ångan från tågen, den ekande väntsalen på järnvägsstationen och de omgivande bergen, vilka redan har illustrerats av ett kornigt svartvitt fotografi.
Så sätts scenen i Olga Tokarczuks nya roman med den kryptiska titeln ”Empusion”. Det är en märklig skvader till bok – bildningsroman, gotik, detektivhistoria, skräck (”Naturläkande skräck” lyder den talande undertiteln) – som oavbrutet kommer att vistas i, nästan maniskt cirkla runt i, den centraleuropeiska dal där sanatoriet är beläget. För att samtidigt röra om i historiens tankemönster kring individ och samhälle, kropp och själ, liv och död, teknik och natur, vilket här inbegriper krafter helt bortom mänsklig kontroll; en tanke som känns igen från tidigare romaner av Tokarczuk.
